Radio Stockholm 1997-07-08 (Stefan befinner för tillfället i baslägret.)
Stefan: "I baslägret, jag sitter i mitt tält, jag pratar i satellittelefon. Florin, en av klättrarna var ju dålig igår, har hämtat sig väldigt bra. Men han kommer inte att kunna klättra något mer på berget. Han är här också. Magnus Rydén och Johan Åkerström är uppe på berget, håller på med första toppförsöket." JM: "Hur har det gått hittills ? Ni har haft lite strapatser, Floring har blivit sjuk och så där, men i övrigt, har det gått ungefär som ni planerat ?" Stefan: "Det har väl blivit lite förseningar. Vi låg ju insnöade i en vecka och… men utöver det här med att Florin varit dålig så har det ju inte varit några större motgångar utan det har flutit på ganska bra måste man väl säga. Och just nu är det väldigt fint väder för ett toppförsök. Men, lite kapplöpning med tider är det för enligt satellitprognoserna så kommer det dåligt väder någon gång under morgondagen, i morgon kväll under natten." JM: "Hur långt ifrån där du befinner dig är Magnus Rydén och Johan Åkerström, som är på väg mot toppen ?" Stefan: "Dom befinner sig just nu på ganska exakt 7000 meters höjd, det är alltså drygt 1800 meter upp i luften, och det är några kilometer härifrån. Dom är på baksidan av berget så vi kan för närvarande inte se dom… men vi har bra radiokontakt. Och de har ungefär 300 meter, i höjd, kvar att klättra innan de är uppe i det översta lägret, C3. Och därifrån ska man göra toppattacken. Från C2 har dom att göra en 7-8-9 timmar ungefär, upp på den brantaste isväggen. Det är 60 grader genomsnittlig lutning och det är det dom håller på med här på förmiddagen. Klockan är kvart i tre här lokal tid, dom har hållit på sedan 6 i morse. Dom är snart framme där". JM: "Vad har dom med sig för utrustning på den absolut sista biten?" Stefan: "Ja, nu har de valt att från läger C1 klättra i alpinsk stil som det heter. Det är det svåraste sättet att ta sig upp, dvs att dom tar med sig alla saker upp, varefter. Så dom klättrar just nu med samma tält som det har sovit i inatt i C2-lägret. Dom har mat, dom har kök - man måste ju smälta vatten… man måste dricka 6-8 liter om dagen, minst, för att klara sig. Dom har de varmaste kläderna, isyxor, lite linor och annat. Men upp till själva toppen, från C3 sedan, blir det inte mycket dom tar med sig. Dom har 13 timmars slit, mycket krävande slit, framför sig för att komma upp till toppen där man bara stannar en liten, liten stund. Man orkar inte mer helt enkelt. Det är bara 10 procent av syret jämfört med havsnivån och allting… minsta lilla rörelse är en påfrestning." JM: "När du träffade dom senast, och du känner dom ganska väl, hur verkade dom ? Dom var vid gott mod, friska och krya och så ?" Stefan: "Ja, jag har inte träffat dom personligen på 6-7 dagar nu och det har gått lite upp och ner. Dom var väldigt, väldigt trötta när dom hade burit upp sina jättepackningar till C2 (andra lägret). Men de kontakter jag har haft idag med dom, för några timmar sedan, via radio… de är i väldigt bra skick, dom är på gott humör och glada och förefaller att vara i väldigt bra form just nu" MD: "Hidden Peak är ett berg som alla kanske inte hört talas om - är det extremt speciellt svårt att ta sig upp på det berget på det sätt som ni har valt att göra ?" Stefan: "Det finns svårare berg, men det tillhör dom svårare. En skillnad - Hidden Peak jämfört med andra - det är att det finns ingen lätt väg upp, som det finns på en del andra av de här 14 högsta bergen som finns i världen, alltså dom över 8000 meter. Anledningen till att man valt det här berget är flera, men en viktig anledning är att det inte varit några nordbor uppe där förut, överhuvudtaget. Om dom ni klarar toppen blir dom de första svenskarna, de första nordborna på berget. Och överhuvudtaget… innan den här sommaren så är det bara ett 30-tal personer som nått toppen. Och det innebär att det är ett av de minst klättrade 8000-meters bergen vilket också innebär att det finns väldigt lite dokumentation om hur man tar sig upp. Andra höga berg finns dokumenterade - varenda sten beskriven i böcker, kan man säga. Det här är väldigt odokumenterat och det har vi också fått känna på - det är en av orsakerna till förseningarna. Isfallet upp här, från baslägret till första lägret, har varit väldigt svårforcerat. Att hitta en väg upp bland alla dom här sprickorna som ändrar sig från dag till dag. Isen är ju långsamt, långsamt på väg ner för berget och man har gått upp och ner flera gånger och varje gång så får man ändra rutten för att dom här sprickorna ändrar sig. Men visst finns det farligare berg än Hidden Peak, så vitt jag har uppfattat det." |
