Klättringen ned till C3 blev väldigt dramatisk, hur var reaktionerna i baslägret? SB: Det var väldigt spänt. Jag var nästan ensam i baslägret. Det var bara jag, Abbas (LO:n) och Abdullah, en av kockarna som också var väldigt engagerad och orolig. Det var väldigt, väldigt spänt och olidligt att följa. Jag gjorde slut på mig mentalt efter det. När de senare var i säkerhet så ramlade krafterna av mig och jag låg i tältet en hel dag. Blev intorkad och jättedålig. Det tog några timmar innan jag fattade själv att jag hade blivit intorkat,och då var jag så jävla slut att jag inte kunde stå överhuvudtaget. Jag lyckades få folk att filtrera vatten åt mig och hjälpa mig i tältet. Vad är det vanligaste problemet som skulle kunna beröra dig som läkare? SB: Det var olika saker i olika faser. I början var det mycket skavsår, framför allt på bärarna. Det var många som led av lätt höghöjdssjuka, folk hade huvudvärk och en del kräktes. Det berodde på att vi gick lite för fort uppåt. Det var den här David Hamilton som drev på det... Det finns lite olika uppfattningar om hur man ska gå... men man ska max gå 300 höjdmeter om dagen och vila var tredje dag. Vi gick 8 dagar utan vilodag och vi gick 600 höjdmeter per dag! Det är för mycket och det märktes också, framförallt bland bärarna som ändå är anpassade och vana vid den miljön... Vad har det haft för betydelse att ni inte använde syrgas? JÅ: Syrgasen gör att man kan klättra med otroligt mycket högre hastighet. Säkerhetsmässigt kan man säga att syrgas är oerhört bra om man har syrgas som fungerar. Under sådan här förhållanden bildas is och behållare och regulatorer slutar att fungera. Det gör att om man inte är acklimatiserad och p.g.a. av problem med syrgasen eller dåligt väder gör att man måste stanna och då kanske man inte har tillräckligt med syrgastuber. Det gör att när syrgasen tar slut då kan man inte längre andas utan dör. För oss var det en säkerhetsfaktor att klättra utan syrgas. Att ni inte använde syrgas var alltså ingen machogrej ? JÅ: Det finns även andra aspekter på det här med syrgas eller inte. Det är ungefär som att jämföra dopingpreparat eller inte. Det handlar om att prestera något som kroppen normalt inte borde kunnat prestera. Syrgasen har ungefär samma effekt som att sänka bergets höjd med ca 2 000 meter. Vilken betydelse har väderprognoserna för planering osv ? JÅ: Vädret är oerhört viktigt för expeditionen. Väldigt stor del av tiden ägnas åt att bära upp saker, att klättra, att etablera läger, reka vägar och säkra svåra positioner samt acklimatisering. Under den tiden är det stor risk att man någon gång utsätts för dåligt väder. Risken med dåligt väder ligger i att man kanske inte kan ta sig från ett ställe till ett annat i kombination med ökad risk för laviner. Vi hade överlag väldigt tur med vädret - under själva anmarschen hade vi fint väder och vi hade inga problem med extrema snömängder i området för själva baslägret. Mycket snö i baslägret kan ibland göra att bärarana vägrar bära utrustning ända fram. De gånger vi hade dåligt väder passade på ett märkligt sätt in i vår plan för vilodagar och acklimatisering . I de flesta fall kunde vi genomföra våra planer i vackert väder. Väderprognoserna är oerhört viktiga för planeringen. Under expeditionen stod vi för prognoser för flera expeditioner i baslägret - via radio förmedlade vi vidare den senaste prognosen. Det var endast vi som hade tillgång till prognoser, förmedlade via SMHI. Vad var mest överraskande ? JÅ: Ja, mest överaskande var kontakten med bärarna och kulturen i pakistan. Det var det jag var minst förberedd på. Jag har aldrig tidigare varit i ett land med en den typen av religion. Själva klättringen och hur det såg ut var ungefär som jag hade föreställt mig. SB: Det var flera saker. I överhuvudtaget hade jag inte klart mig för hur fientlig den här naturen kunde vara däruppe. Det tyckte jag var mest överraskande för mig. Alltså bara ett sånt jävla äventyr det var att bara ta sig till baslägret. Det låter inget märkvärdigt.... -"Jahaja , du behövde bara ta dig till baslägret ?" och sådana formuleringar får man höra. Majoriteten av alla människor skulle överhuvudtaget inte klara av att ta sig dit. Jag hade inte förstått att man var tvungen att utsätta sig för livsfara för att ta sig dit och därifrån. Jag trodde att det bara var en tuff vandring. Att det skulle vara så uppenbart livsfarligt som det var, det hade jag inte räknat med. Framförallt på hemvägen över Gondogoro La passet. Något som ni borde gjort annorlunda ? JÅ: För det första tror jag att man ska byta den lokala agenten. Jag tror att det finns bättre arrangörer. Det är också bättre att samarbeta med andra än just engelsmän. Det finns väldigt många som köper upp tillstånd och arrangerar gemensamma expeditioner men just den här engelska expeditionen fungerade inte så speciellt bra. Skulle du vilja göra om detta ? JÅ: Till ett annat berg kanske. Nu har man sett hela vandringen fram och tillbaka så blir det inte heller något närliggande berg. Det kanske blir Nepal nästa gång. SB: Ja, det tror jag att jag kan tänka mig. Det känns lite avlägset men jag är inte avskräckt! Framför allt skulle jag då välja ett berg som inte ligger så in i helvete långt bort. Det här är det då det avlägsnaste berget. Så om t ex någon får för sig att gå samma väg igen, det gör jag bara inte. Ska jag upp till det här området igen så är det K2 som gäller och inget annat berg. Annars skulle jag föredra ett berg som har en rimlig anmarsch. MR: Ja, jag kommer definitivt att göra fler äventyr. Var expeditionen värd all möda? JÅ: Ja, det var det! MR: Det var det och vi har ju oerhört mycket jobb kvar. Det ska man ha klart för sig att det är mycket kvar att göra men det var det värt, det var en fantastiskt upplevelse. Vad händer den närmaste tiden ? JÅ: Igår natt satt vi och tittade igenom 1 000 diabilder... Jag har kvar en veckas semester men börjar nu att plocka i bilder och göra i ordning bildspel, skissa på föredrag och sådana saker. SB: Jag ska vara ledig hela augusti. Jag ska ut och segla med mina barn. Johan och Magnus har också pratat om att kanske komma och segla här lite i augusti. Jag har lite jobb och administration som jag måste göra. MR: Nu gäller det att framkalla bilder, sortera och plocka ut bilder som ska användas i bildspel. Sen sätter vi igång med att sammanställa bildspelet. Vi gör förmodligen minst två varianter - en kort och en lång version. Jag har gjort bildspel tidigare och det tar oerhört lång tid - det är minst en veckas heltidsarbete att bara programmera projektorerna för alla bildbyten. Till detta behövs musik mm och innan du har det…Ja, det tar månader alltså. Jag tror att vi har klart ett bildspel i november. Har ni föredragen klara? MR: Vi har en hel del åtaganden, bl.a för Schenker, Bohringer och Duracell som är våra största sponsorer. Sedan kommer det till företag som vill köpa föredrag, bla Vilär. När vi har bildspelen klara och en fin bildvisning på kanske 2 timmar, kanske vi går ut till klätterklubbar och vissa föreningar och erbjuder ett bildspel. Har ni några nya konkreta projekt på gång ? MR: Ja, Johan och jag har snackat lite om att eventuellt göra någonting tillsammans igen. Mitt personliga intresse har för en tid tillbaka varit Antarktis. Gerd har pratat mycket om Jordanien där de har öppnat upp möjligheten att besöka Petrz, som ska vara helt fantastiskt. Lite "Indiana Jones" stuket. Så det finns några idéer…Gerd och jag har också pratat om att eventuellt göra ytterligare en trekkingtur till Pakistan, men till ett annat område än Hidden Peak. JÅ: Kanske inte i den här storleksordningen. Men jag vet sedan tidigare att det tar ungefär ett halvår och sen är man igång med något nytt... Ni hade med er solceller på berget, hur fungerade det? JÅ: Solcellerna var väldig behändiga. De var små, smidiga, lätta att bära och hantera, men de kanske var lite väl små. Vi hade problem med att kunna få ut den laddningseffekt som vi ville ha. Vi ville helst samtidigt kunna ladda både telefon och dator, men det blev bara tillräckligt för att ladda en i sänder. Det krävdes alltså väldigt fint väder för att kunna ladda upp all utrustning. Det hade varit värt att lägga på något extra kilo i utrustningen och ta med sig riktigt stora solpaneler. Ni hade specialdesignat batterier till den videokamera ni hade med er ?
Ni fotograferade en hel del... Har du någon uppfattning om hur mycket ? JÅ: Jag skulle kunna tänka mig att vi har fotade mellan 2-3000 diabilder och uppskattningsvis filmade mellan 3-4 timmar video. Till det ska vi tillägga den engelska expedition som tillsammans har ungefär 5 timmar video. Vi kommer att samla in allt material och försöka göra något bra av det. |
||||||
|
Webdesign och
internetteknik - Teknikhuset i Umeå |
