JÅ: Efter vi varit nere i baslägret och vilat och väntat ut det dåliga vädret, skulle vi gå upp mot C2. Vi valde mellan ett par alternativ; antingen bära upp utrustning i omgångar eller bära upp alltsammans i en enda omgång. Vi bestämde oss för att bära med oss all utrustning i en enda omgång. Istället för att slösa på resurserna i ett flertal vandringar upp och ner från C1, sparade vi oss inför en eventuell toppattack.

Vi lämnade C1 och bar alltså upp all utrustning vi skulle behöva för en eventuell toppattack. Vi det laget var Florin alltför dålig för att kunna delta i en toppattack och det stod klart att det skulle bli jag och Magnus som kanske skulle kunna genomföra ett försök. Vägen fram till slutet av sträckan mellan C1 och C2 var nästan helt slät och utan (synliga) sprickor. Vandringen kan liknas med vanlig svensk fjällvandring. På slutet fanns det dock ett mindre isfall.

Spricka på vägen upp till C2 Foto: Johan Åkerström

C2 lades nedanför Gasherbrum La, ett pass mellan Gasherbrum I (Hidden Peak) och Gasherbrum II. C2 ligger ungefär i början av den Japanska Colouiren. Colouiren börjar precis nere vid själva glaciären och sträcker sig ungefär 800 - 1000 meter upp till "north shoulder", dvs platsen för vårt C3. När vi kommit fram till C2 hade vi inte särskilt bråttom att börja klättra upp mot C3. På grund av snöovädret som hade passerat hade colouiren fyllts med snö och därmed var risken för laviner betydligt större.

Nedgrävt tält C2 Foto: Johan Åkerström

Vi hade två valmöjligheter inför C3; att klättra upp genom colouiren och etablera C3 för att sedan gå ned och acklimatisera oss och vila, eller att vila lite längre i C2 och sedan gå upp till C3 i alpin stil - alltså att gå upp med all utrustning på en gång.

6/7: Johan och Magnus i C2 - laddar för C3! 7/7: Kaotisk dag! Toppförsöket börjar i morgon! Trekkinggruppen framme i BC.

MR: Vi beslutade att fortsätta i alpin stil då vi kände att vi inte hade några problem med höjden.

David och de andra ville att vi skulle klättra upp och acklimatisera oss och för att samtidigt bära grejer åt dem. De dumpade Martin i C2 och sa till honom att han inte fick följa med längre. Han var inte tillräckligt "fit", inte tillräckligt bra och de hade alla möjliga skäl till att han inte skulle gå vidare - om han skulle med så skulle det minska chanserna för dem själva att komma upp. På det sättet kanske man kan resonera om man är ett gäng som klättrar, men Martin var en klient och han hade faktiskt betalt för att få klättra tillsammans med de andra. David hade tagit emot mycket pengar för att hjälpa Martin men gav honom inte en chans. Det blev ett jäkla hallå i deras tält. Sedan kom de med ett vansinnigt förslag: att VI skulle ta med Martin. Att vi skulle guida honom upp och sen hjälpa honom ned, eftersom de trodde att vi ändå bara skulle upp och reka och att Martin ändå inte skulle greja mer än att komma upp för colouiren. David ville "dumpa av" problemen på oss. Vi sa bara "Glöm det.... vi har inte tagit betalt för det här, det är ditt problem du är guide och har dessutom ansvaret. Martin är en amatör och vi klättrar inte med amatörer på den här nivån".

De hade inga invändningar - de insåg förmodligen själva hur korkat förslaget var. Men trots detta dumpade de Martin och Martin fick gå ned själv. Vi utryckte vår åsikt om att det var väldigt dumt att göra så - det var dumt att låta Martin själv gå ned själv från C2 till Base Camp. Men de hade en överenskommelse och så var det.

Martin åkte skidor ned till C1. I C1 var det meningen att han skulle hitta någon att gå tillsammans med, precis som John, men det gjorde Martin inte utan fortsatte själv på skidor. Och det gick bra till Half Camp - det var enkel terräng och på skidor är man snabb och har en större bäryta. Om man bara passar sig för de stora sprickorna borde det gå ganska bra. Men det körde ihop sig för Martin och det slutade med att han ramlade ned i en spricka och föll ned i vattnet. Han halkade ned med ena skidan, tippade över och hamnade i en vattenpöl. Jag vet inte om det var en bra idé att åka ned från Half Camp, men han gjorde ett försök och det gick alltså inte.

John och Bob hjälpte till att plocka ned honom. John gick upp från baslägret, trots att han var dålig. Bob satt på en moränrygg och guidade John via en walkie-talkie. Nu klarade sig Martin utan större skador men hade detta inträffat på kvällen hade han frusit ihjäl ganska omgående. Olyckan inträffade mitt på dagen, han var kvickt upp och kunde värma upp sig i solen och det var hans smala lycka. David och José var helt omedvetna om Martins äventyr.

Fortsättning...

Senaste nytt Loggbok Väderprognos Kartor Beskrivning Genomförande
Deltagare Trekkinggrupp Himalaya Pakistan Hidden Peak Galleri Berättelse
Utrustning Sponsorer Länkar Pressklipp Övrigt Kontakta oss HEM

Webdesign och internetteknik - Teknikhuset i Umeå
© Copyright 1997 Svenska Hidden Peak Expeditionen 1997
Alla rättigheter reserverade