Radio Stockholm 1997-07-10 (Stefan befinner för tillfället i baslägret.)
JH: "… förhoppningsvis ska ni få höra om sådana mucho machomän i den här sändningen. Det är nämligen den Svenska Hidden Peak expeditionen vi ska försöka få tag på….Nu har vi med oss Stefan Blomberg, direkt från baslägret. Det är inte så goda nyheter du har att berätta om idag ?" Stefan: "Ja, läget är osäkert här nu. Som jag tror framgick igår så har vi väntat dåligt väder här några dagar enligt prognosen, men det har varit försenat. Igår kväll vid 8 tiden lokal tid (5 tiden i Sverige) kom Magnus och Johan ner till C3 (det högsta lägret på 7 300 m höjd). De var utmattade och intorkade men mådde bra. Jag fick dom att smälta en massa vatten att dricka. Sen skulle de sova, men de mådde bra. Inga höghöjdssjukesymptom eller något sådant, bara trötta. Sen hade jag en kontakt med dem i morse kl. 6 här (3 på natten i Sverige). Då hade det sedan 1 timme tillbaka börjat snöa ordentligt och sikten var mycket dålig. Några andra från ett par andra expeditioner som befann sig där hade gått ner och en del av dem hade lyckats ta sig ner till C2. Men ett gäng som gick samtidigt med Johan och Magnus, ansåg Johan och Magnus var på väg åt fel håll, så de vågade inte följa med helt enkelt så de gick tillbaka till tältet. Vi har haft radiokontakt här under förmiddagen. Klockan är nu ungefär 15.25 lokal tid och det är helt enkelt så att de hittar inte koroaren, alltså själva nedvägen där det finns fasta rep. Och man har alltså inte hitta änden av dessa rep som man ska kunna gå ner efter i vilket väder som helst. De har letat en hel del efter dem. Fått hjälp från den brittiska expeditionen som befinner sig i C2 och jag har kunnat lyssna på hur de har försökt handleda dem så de hittar. Men det har inte lyckats. Och den sista radiokontakten vi haft det var nu 1 ½ timme sedan och då Magnus pratade och han lät frisk och kry på alla sätt , men han berättade att det blåste 20 sekundmeter, minst, och det är helt fel enligt rapporterna. Det skulle det inte göra. Sikten är 10-20 m på sin höjd, ibland ännu sämre och full snöstorm och de hade fortfarande inte hittat nedfarten. Vi har på olika sätt rått dem att hitta tillbaka till tältet och det har vi inte bekräftat att de gjort helt enkelt, eftersom vi inte har någon radiokontakt med dem. De hade klippt sönder ett liggunderlag i bitar för att använda som markörer för att hitta tillbaka till tältet. Hur det är med dem nu vet vi inte här i baslägret, så, här är det då snö, hagel, regn om vartannat. Molnskiktet ligger väl på ungefär 50m över marken och man ser ingenting av bergstopparna omkring, tyvärr. Det man kan hoppas på nu är att de har hittat koroaren och är på väg ner och inte ägnar tid åt att prata i radion utan försöker ta sig ner så snabbt som möjligt. Men lite störande är det. Det tycker engelsmännen också, som det var meningen att de skulle ha ständig radiopassning även ner från koroaren. Här från baslägret får vi alltså inte någon radiokontakt med dem när de befinner sig på baksidan av berget. Men från C2 så borde det vara god radiokontakt, alltså de andra lägret som ligger på 6500 m ungefär. Så det är läget som det är nu. Det känns inte så kul förstås. Vi är nervösa här nere..." JM: "Det är en orolig väntan som ni får ha nu ?" Stefan: "Ja, det är det minsta man kan säga. Hur länge det här ska hålla på det vet vi inte. Det är klart man kan också hoppas på att de är tillbaka i tältet, men då borde vi få radiokontakt med dem i så fall. Det handlar om 7300 m. På den höjden ska man vistas högst ett par dagar och det har redan varit två dygn på den höjden. Men det är klart att man kan klara fler dagar än det då de har gott om gas så de kan smälta vatten. Det är det viktigaste där uppe. På den där höjden behöver man 5-8 liter vatten om dygnet för att överleva och det tar flera timmar att smälta så mycket vatten. Men det har de gas till. Hur matsituationen är - hur många dagar den räcker till, vet vi inte. Det lär finnas ett tält kvar som en annan japansk expedition lämnat efter sig med mat. Men om det hittat det, det vet jag inte heller förstås." JM: "Den utrustning de har på sig - hur länge kan de ha den innan det blir alltför kallt också med den ?" Stefan: "Ja, nu tror jag att själva kylan, i grader räknat, inte är så väldigt farlig. Men blåser det 20 sekundmeter så vet vi att utvecklingseffekten, köldeffekten är ju väldigt stor. Så att själva utrustningen de har oerhört varma kläder så det går ju ganska länge, men utan tält så… Om det inte hittar tältet vilket vi verkligen får hoppas att de gjort, om det inte är på väg ner förstås vilket vore den allra bästa lösningen, så kan de ju inte klara sig hur länge som helst förstås." |
