Söndag 22/6 kl.19.50, Flight PK706, Anders Warell

Japp, då sitter vi äntligen på planet till Islamabad, mot alla odds! Efter att ha intagit en pakistansk välkryddad variant av våra svenska köttbullar till middag, sitter vi nu och myser till en amerikansk dramarulle när vi susar fram någonstans över den europeiska kontinenten (?). Att komma så här långt var dock inte trivialt.

Planet vi egentligen skulle ha åkt med hade råkat ut för ett exploderat framdäck och var inte flygbart på minst fyra dagar, sådet var "bara" att beställa en ny jumbojet från Pakistan, och de växer ju inte på träd... Det bevisas bland annat av att de plan PIA har i sin flotta har uppnått den mogna åldern av minst 25 år och har länge sedan pensionerats från både europeiska och amerikanska bolag.. Något häckade kärror alltså, och jär sitter vi nu och hittills har allt gått bra!

Rökfria platser fick vi också allihopa efter diverse strul som bl.a berodde på att planet var "fullsatt", vilket på pakistanska betyder att det fortfarande är fullt med platser kvar i både business- och firstclass! Vår lillsemester i Köpenhamn var dock mycket lyckad. Efter en god natts sömn i breda,mjuka sängar (när får mna uppleva det nästa gång..?) och en lång varm dusch väntade en välfylld frukostbuffé, toppad av ett ordentligt smaskigt och fettigt wienerbröd med kaffe på danskt vis. Den låg som en tegelsten och gosade sig i magen till långt in på eftermiddagen.

Efter det var det dags att åka flygbuss tillbaka till flygplatsen. Vi stod och väntade på bussen utanför hotellet alla utom Danny och Mona, när plötsligt "Evil Gerd" uppenbarar sig och vill spela ett practical joke på de två saktfärdiga dissidenterna. Gömda bakom en strategiskt placerad husvägg iakttog vi med spänd förväntan de båda Himalaya-resenärernas reaktion på vår, och bussens totala avsaknad, vilket var mycket roande, hehe..! Till vår stora besvikelse uppstod dock inte den panikartade och skadeglädjande situation vi hade hoppats på, utan hanterade läget med ett upphöjt lugn.. dock inte utan ett brett grin på läpparna!

Måndag 23/6 kl.23.45, Johanna Påhlstorp

Då sitter man härpå sin säng i ett halvtrevligt hotellrum i Shilas, efter en dag som har känts oerhört lång och varit fylld av nya upplevelser och intryck. Vi landade i Islamabad tidigt i morse, vädret var varmt och fuktigt, 26 grader C( kanske ändå inte så varmt som många av oss hade trott). Vi fickut vår packning och möttes sedan av Phil and Nabi. de hämtade oss med en buss med Air-condition i - Härligt! - denna skulle vi sedan färdas lång väg i. Efter en dusch och frukost på hotellet i Rawalpindi var det bara att lasta in sig i bussen och åka iväg. Karakoram Highway, världens vackraste (motor)väg mot Himalaya; kringelikrokigt upp och ner, branta stup och djupa dalar. Alldeles otroligt, vidunderligt och förstummande. Efter ca 14 timmar på bussen kom vi så fram till Shilas och fick mat och husrum.

23/6, Anländer till Islamabads flygplats

23/6, Vägarbete på Karakoram Highway

Tisdag 24/6, Linda Pettersson

Utvilad? NEJ ca 3 timmars bra sömn på två dygn och tröttheten är ett faktum. Shilas Inn var kanske det bästa hotellet i omgivningen, men långt,långt ifrån ett av de bättre jagbott på. En lie rövarpackstämning plus Gerds varningsord om att sova med pengarna, ställa något för dörren gjorde en lite på vakt. Dessutom bidrog några kackerlackor + fläktars på- och avstängning till att nattsömnen rubbades lite. Efter en snabb dusch lite frukost packade vi in oss i bussen igen. Alltså endag till i bussen att se fram emot eller? Slingervägarna fortsatte längs med höga berg och djupa dalar. Chauffören och Naby undrade nog hur vi fungerade många kisspauser blev det och att föredra toalett "a la nature" framför vanlig toalett var nog för dem ännu konstigare??

24/6, Vy mot Nanga Parma 24/6, Vy från K2-Hotell Skardu

Efter ca 9,5 timmes bussfärd var vi äntligen framme i Skardu. Den två dagars långa bussresan var över men dess minne lever vidare, vilken otrolig natur!! Skardu = ca 2200 m.ö.h och därmed var mitt höjd rekord slaget. K2-hotell, en vrå av världen med höga berg runtomkring så långt ögat kan nå. En efterlängtad måltid bestående av kyckling soppa, ris, dahl, grönsaker+ bröd och man hade åter lite mer krafter, men tröttheten var fortfarande ett faktum.

Te i trädgården, skymningen föll snabbt och snart lyste stjärnhimlen klar ovanför oss. Efter ett möte med Phl och Gerd och tvättning av kläder kallade John Blund.

Onsdag 25/6, Mona Westerlund

Endast en vandring upp itll Kharfocho Fortet med härlig utsikt över Skardu kunde få mig upp ur den sköna sängen klockan 07.00 på morgonen och lämna det trevliga rummet med svalkande fläkt, för en tidig frukost. Vi måste ha sett rätt så lustiga ut när vi kom gående med bestämda steg. Först Ali som gärna ville visa oss vägen och guida oss upp till fortet och därefter vi med vandringskängor, hattar, solglasögon, sjalar, ryggsäckar och det viktigaste av allt vattenflaskan som vi hade i ständig beredskap. När vi nästan trodde vi var uppe, är det soldater som ropar till oss att vi ej kan fortsätta för fortet är stängt! Något besvikna vänder vi nedåt igen,men utsikten över Skardu, den har de inte tagit ifrån oss! Under den korta vandringen kände jag av värmen, höjden och att jag inte helt hunnit ikapp med sömnen.

Från dygnet i Köpenhamn tills nu, hade det gått så snabbt, med mycket nya upplevelser och intryck. Så när Birgitta ville gå tillbaka till hotellet istället för en shoppingrunda direkt efter, var jag inte sen att haka på. Att ta det lugnt i den fina trädgården på K2 hotellet och bara uppleva omgivningarna och försöka komma ikapp, passade mig utmärkt. Efter en god lunch, blev vi informerade av Gerd och Phil att vi får en vilodag i morgon. I och med att de flesta muslimerna firar en högtid under hela morgonen med bl.a parad på huvudgatan, kan det vara svårt att arrangera jeepturen till Askole och början av trekkingen. -med plötslig ihågkomst att frimärken behövdes och att posten stänger kl 16.00 och att affärerna är stängda i morgon rusade vi iväg till GPO (General Post Office). Det var en upplevelse i sig! Jag har aldrig förrut köpt frimärken av 4 personen bakom disken, en rev, en skrev, en räknade och en övervakade! Vidare fortsatte vi till tygaffärerna och beställde "kamisser", så nu kommer vi en efter en att förvandlas från europé till pakistanier.

25/6, Anders och Johanna i Suzuki taxi 25/6, Trekkingledaren inhandlar grönsaker

Fredagen den 27 juni, Danny Furtenheim

Ca 05:30 bar det iväg ifrån Skardu mot Askole med jeepar. Det är omöjligt att berätta om hur resan var och om alla upplevelser. Tänk er en riktigt kurvig serpentinväg som slingrar sig runt berg och dalar utan skyddsräcken där vägen ibland stupar 100 m. Tänk er också att vi åker fram i 60-80 km/h på en väg som liknar en åker. Nabi kallade oss "the toilet expedition", undrar varför....? Jag åkte i en jeep tillsammans med tätbilen och det innebar att vi skulle hinna före de andra grupper som också åkte mot Askole för att hämta upp bärare i vissa byar. Vi hann före med en billängd till priset att vi skulle ha behövt njurbälte. När vi hade åkt en bra bit var vi tvungna att stanna då en jeep hade fastnat rejält i mitten av en fors. Detta tyckte alla var det mest spännande. Bärarna försökte i över en timme på alla möjliga sätt att dra loss bilen i isande kallt vatten. Till slut lyckades det och vi kunde fortsätta. Efter ett tag kom vi fram till Askole och kunde få ett efterlängtat mål mat. Senare satte vi upp tälten och gick för att sova den första dagen på våran trekkingtur.

Lördagen den 28 juni, Sara Sjöberg

Första natten i tält tycks ha förflutit utan missöden. Uppstigning 04:30 - ett andra försök att vända på dygnet. Ibrahim serverade grötfrukost med blötlagda aprikoser och pulvermjölk. En sinande vattenkälla gjorde att vi inte hann pumpa riktigt så mycket vatten som planerat. Målet är att alla skall bära med sig 2 liter som skall drickas innan lunch.

Efter invägning av våra packningar (max 25 kg/två personer) kunde vi äntligen ta de första stegen på vår långa vandring. Efter en första brant stigning planade stigen ut över fälten ner mot den lilla byn Askole. Vägen genom byn gick på snirkliga "vägar". Vår eskort för dagen, Ibrahim och Hussein från köket, hade fullt sjå med att hälsa på vänner i byn och mötande bärare. Trots förmaningen om att hålla ihop gruppen under vandringen tog ivern överhanden och vi spred ut oss över en lång sträcka. Magproblem och skavsår gjorde att några gruppmedlemmar hade svårt att hålla tempot uppe. Halvvägs hann en starkt spurtande Phil upp syndarna i täten och beordrade rast, vila och skavsårskontroll. Vid det här laget hade alla paraplyer och regnjackor plockats fram till skydd för ett tilltagande regn. Normalt sett hade detta väder framkallat visst missnöje, men nu tror jag att alla var tacksamma över att slippa solen. Resten av dagens sträcka genomfördes i samlad tropp med Ibrahim som vägvisare.

28/6 Anställning av bärare

28/6 Askole

I Korophon, som ligger där Biafo-glaciären mynnar ut i floden Braldu, väntade mässtältet där te, varm soppa och nybakade chapati-bröd serverades. Lägerplatsen är visserligen vackert belägen, men vid närmare inspektion visade det sig att vi hade slagit läger på en jättelatrin där både människor och djur lämnat spår efter sig. Det är svårt att säga vilka som är värst, bärarna eller vi... Trots att stanken är olidlig försöker vi använda de "toaletter"(hål i marken) som finns iordninggjorda. Tältresningen gick snabbare idag och vi var tacksamma för ett litet uppehåll i regnandet. I väntan på middagen valde delar av gruppen att vila medan en rastlös trupp begav sig upp för att inspektera glaciären.

I köket hade man lyckats trolla fram en fantastiskt god pakistansk måltid på de färska grönsaker som vi burit med oss. Filtreningen av vatten råkade ut för ytterligare problem. Vattnet som kommer från glaciären är så fullt av sediment att vår reningspump fick det jobbigt. Redan vid halv åtta hade mörkret lagt sig och de flesta valde att krypa till kojs.

Dagens sträcka på 12 km klarades av mellan 07:30 och 13:00. En ny hissnande hängbro har ersatt ett vad över Braldu och förmodligen förkortat vandringstiden betydligt.

Till 2:a veckan...

Tillbaka till Trekkinggruppens startsida