Söndagen den 29 juni, Birgitta Nilsson Klockan ringde 04:15. En hel del hade en underbar nattsömn, andra lite oroligt. Regnet som öste ner igår kväll fortsatte med smatter hela natten. Frågan uppstod - kommer bärarna att gå i detta väder? Tveksamt. Men inshallah så slutade regnet. Då dök "djävulen" upp. Sjukdom i lägret. Stackars sjukling med feber och magbesvär. Avvaktan på avgång till efter lunch.

29/6 Bärarsovplats Korophon

Förmiddagstupplur, tvättning och tvagning, dagboksskrivande och andra aktiviteter startade. För killarna är det simpelt att tvätta sig eftersom det är ett muslimskt land och de kan ta av sig på överkroppen. Vi tjejer får vara lite mer påhittiga. Med hjälp av paraplyer och kläder lyckades vi åstadkomma en mobil skärm. Mobila delen var bra ty det verkade ha gått som en löpeld genom lägret att tjejer var vid vattnet så bärare dök upp både här och där. Lunchen skulle serveras 11:30, men 10:30 så dukades allt fram. Ibrahim, vårt charmtroll nr 1, sa att det skulle vara klart 11:30. Inte lätt alltid med tid och språkförbistring. Vår andra guide, Phil, har vi för enkelhetens och språkets skull döpt till PH. En kvickhjärna kom på att vi kan bedöma honom utifrån pH-skalan där 1=tyst och sovande, 14=total hysteri. Imorse var pH-värdet 12. Vår sjukling gav sitt ok på att gå de fem timmarna till nästa läger, men pH klarade inte av att låta detta ske. Tack vare honom blev vi kvar och fick oss en ordentlig Urdu-lektion av Nabi (se lexikon längre fram). Urdu är det officiella språket i Pakistan. Vi passade på att lära honom några svenska användbara ord som "very good, gummisnodd" och "tjena tjena, mittbena".

Danny lärde flera av bärarna att använda vattenfiltret. De var helt uppslukade av detta fenomen. Till mat fick vi ännu en fantastiskt smakrik och färgrik pakistansk måltid. Som dessert - cheesecake med körsbärssylt. denna vackra skapelse föranledde massfotografering av oss och kökspersonalen. Bärarna var lyckliga fotoknäppare.

Himlen håller på att spricka upp och "man kan se mera..." - nytt uttryck myntat av Gerd. En del snöklädda toppar skymtar fram. Vi fick ju regn - topparna snö inatt. Ibrahim har nu fått bevis på att Johanna är kvinna. Han fick se passfotot där hon har långt hår - "more beautiful" - tyckte han. Klockan är nu 18:45 och snart läggdags.

Måndag den 30 juni, Lotta Södergren, från Korophon till Jola

I morse vaknade vi av att regnet slog mot tältduken. Ännu en gråmulen dag alltså. Alla saker i vårt tält var fuktiga, flera andra tält var genomblöta. Judy och Isa hade visst sovit på en vattensäng.

Linda har varit sjuk i några dagar, men det verkar som om hon är på bättringsvägen nu. Tyvärr verkar det som om sjukdomen har vandrat vidare till Gerd istället.

Tisdag den 1 juli, Anders Warell

Denna fina solklara morgon började med ett ordentligt stenras i en närbelägen dalgång som väckte de flesta i "Jula Camp" vid fyratiden på morgonen. Laddade av iver att äntligen få se Baltoro - "den berömda glaciären" på Urdu - kom vi efter en ordentlig grötfrukost med grönt te iväg vid halv sju-tiden på morgonen. Framför oss låg den otroligt magnifika och samtidigt brutala toppen Bakhor Das - klättrad först 1986 - som en ensam väktare på vår väg och ändå bara ett smakprov av vad Karakorum kan erbjuda.....Vandringen gick över lättrampad terräng större delen av vägen.

1/7 På väg mot Paiju

1/7 På väg mot Paiju

Efter sju timmars vandring plus lunchrast i Skam Tsok på vägen var vi ändå ganska slutkörda när vi kom fram till vårt etappmål Paiju på 3 450 m höjd, inte minst de tre gentlemän i gruppen som under dagen fått bära sin egen plus Gerds packning på ryggen för att underlätta för vår dysenterisjuka trekkingledare... Mot slutet av dagens långvandring fick vi äntligen betalt för våra vedermödor - "el grande Baltoro" uppenbarar sig plötsligt bakom en bergskam inte långt från Paiju. Fröjd och lycka - men lite undrande blir man förstås när det visar sig att den "berömda glaciären" inte ser ut som någon vanlig vit och isskimrande glaciär utan mer liknar ett ordinärt brunt grustag, om än i kolossalformat förstås!!

1/7 Fördelning av två getter

1/7 Middag i Paiju 3450 m.ö.h

Vårt camp i Paiju var däremot till vår fulla belåtenhet. Vi hade blivit förvarnade om att denna sista lägerplats före glaciären skulle vara en tredje gradens "poo-land" - mycket värre än våra mardrömsupplevelser i Korophon alltså - delvis beroende på att det för tillfället skulle finnas tre stora expeditioner med bärare d v s ett antal hundra personer och så vi dessutom med tretton medlemmar och c:a sjuttio bärare!! Lägret visade sig dock vara förträffligt, våra tält var samlade på en trädbevuxen hylla på bergsidan med utsikt över dalgången och "Induskällan". Våra fina tältplatser hade vi vår pakistanske guide Nabi att tacka för - han hade skickat en bärare, , i förväg under dagen och säkrat den förmodligen bästa positionen i Paiju...

Av tradition skulle också de stackars getterna som hade köpts in i Askole avlivas i Paiju för att bringa lycka under den fortsatta färden in bland Karakorums svarta berg. Dessa offrades medelst brutal halshuggning och styckning, för att sedan broderligt delas upp mellan bärarna. De 70 små högarna med blodigt getkött och inälvor var en makaber syn. Som pricken över i avslutades kvällen med en vild fest där alla deltog med lustiga danser till pakistansk stämsång och en trumma bestående av en tom dieseldunk. Det hela var mycket annorlunda och trevligt och förgylldes av en stark insats bestående av svensk ringdans och en vilt skrålande trekkinggrupp sjungandes "Karusellen"....

Onsdag den 2 juli, Johanna Påhlstorp

Efter en härlig dagsvandring från Paiju har vi så kommit fram till Khoburtse. Dagen började med en sovmorgon för att bärarna skulle hinna förbereda sig, nu lämnar vi nämligen trädgränsen bakom oss och det kommer ej att finnas naturligt bränsle för dem. Frukosten serverades idag kl 06:30 och vi kom iväg kl 07:30. Efter en timmes vandring nådde vi Baltoroglaciären. Där väntade oss en stenig och backig vandring. Vi har sett stora delar av isen, några glaciärsjöar och även hört och sett stora stenras. Man kan inte bli annat än imponerad av denna väldiga glaciär, trots att det är så oerhört mycket sten och grus. Tack vare det vackra vädret har vi haft en alldeles otrolig utsikt idag. Vi har sett bl a Trango Towers, Paiju Peak och Cathedral Towers, alla sextusen meters toppar. Mot slutet av dagen såg vi också Broad Peak i fjärran.

2/7 Vandring från Paiju till Khoburtse

2/7 Början av Baltoroglaciären

Idag har vi också gjort vårt första "barfotavad" i det frukansvärt iskalla glaciärvattnet (man hoppas nästan att det inte blir fler, Brrrrrrr...) Dagen avslutades med en som vanligt fantastisk middag tillagad av Ibrahim och resten av kökstruppen. Och för dem som orkade och stod ut med nattkylan var det stjärnskådning i den molnfria Himalayanatten.

Torsdag den 3 juli, Gerd Nyhem Nu märks det att alla har vant sig vid att gå upp tidigt för natten var inte lugn. Mitt under natten blev en bärare från en annan grupp sjuk och det blev pådrag med att hitta den engelska medicinväskan som hade kommit på villovägar i tunnorna. Till Phils förtjusning hittades den till slut och det var ju tur för i den fanns morfin. Det är ej lätt att hålla ordning på allt i tunnorna. Dagens vandring var lite kortare och det kändes skönt för de flesta. Dessutom var vädret alldeles fantastiskt så man såg alla topparna som Paiju Peak, Trango Tower, Cathedral, Lobsang och t o m Broad Peak och Gasherbrum 4 och 3. Vandringen tog c:a 3 timmar och längre för fotofanatikerna.

3/7 Läger Khoburtse 3/7 Paiju Peak från Khoburtse

Vi vandrade delvis på glaciären och delvis på bergskanterna, lite upp och ner och på sten och grus. Urdukas ligger på en sluttning med sand och jordhyllor bland grästuvor och blommor. Vissa gjorde misstaget att ha tältet öppet vilket resulterade i ett mindre sandtag inne i tältet. Eftermiddagen ägnades åt tvättning både av kläder och fötter. De modiga tvättade även håret. Att hinna fatt i dagböckerna var också något som stod högt upp på önskelistan hos de flesta. Själv har jag så många dagar att ta igen så jag måste nog ta hjälp av gruppdagboken. Efter middagen började ett inferno av spyande. Linda började och sedan var det i full gång hela natten. De flesta spydde inte bara en gång utan 2-3 gånger under natten. Själv vaknade man av en trevlig attack intet ont anande när man lade sig.

Fredag den 4 juli, Danny Furtenheim I natt sov jag inte mycket, endast 2 timmar tror jag av den orsak Gerd beskrev. Själv så behövde jag aldrig spy i alla fall. Det var inte många som lät sig smaka av frukosten, istället var det en blek samling trekkare som blev nöjda med beslutet att ta en vilodag. Enligt PH så hade vi alla fått höjdsjuka och den diagnosen var det inga som kunde argumentera emot för då fick han utbrott och sa en massa knäppa saker. Medans PH brydde om sig själv fick vi som var någorlunda friska ordna sjukstuga av mässtältet och inhysa de mest sjuka i det som skydd mot värme och för behandling. Allt eftersom fler blev friska användes resten av dagen till små utflykter, tvättning och fotografering av bärare uppflugna på stenar och klippor.

3/7 På väg mot Urdukas

Lördag den 5 juli, Linda Pettersson Efter våran vilodag i Urdukas som av de allra flesta utnyttjades till fullo började vår vandring igen. Baltoroglaciären under våra fötter. Efter ett tag började hajtänder av is visa sig och man känner att man går på glaciär. Med bergen som höjer sig runt omkring oss är naturupplevelsen stor och det sägs att från och med nu blir det bara bättre och bättre.

5/7 På väg till Shakspon

Till vecka 3...

Tillbaka till Trekkinggruppens startsida