Söndag den 6 juli, Paul Gadd Vi åt frukost kl 07:00 och lämnade Shakspon vid 8-tiden. Efter två timmar hade vi gått förbi Goro II, vid 11-tiden stannade vi för lunch. Nu ville Phil ha en gruppomröstning om vi skulle gå vidare till Concordia eller stanna här för dan. Han gjorde klart för oss alla att det klokaste vore att stanna, men vi ville gå!!! Han fick ett utbrott, skällde ut Gerd och gick sedan före resten av gruppen till Concordia. Efter 3-4 timmars vandring kom vi fram. Vädret var perfekt och K2 hade vi framför våra ögon. Det var värt mödan att ta sig hit.

6/7 Lägerplats Shakspon 6/7 På väg mot Concordia

Måndag den 7 juli, Mona Westerlund, Concordia - G1 basläger

Frukost 8:00 gröt,omelett och chapatis. GOTT! Efter gårdagens planer skulle vi ta en viloförmiddag, kanske äta lunch först och därefter ge oss iväg halvvägs till G1 basläger. Under frukosten beslöts dock att det var lika bra att komma iväg så fort som möjligt, mycket med tanke på bärarna och värmen. Lite svårt att lämna den underbara utsikten över K2, klarblå himmel, inte ett moln. Vi sorterade upp våra packningar i och med att vi kommer tillbaka till Concordia, så en liten del av packningen och några bärare stannade. 9:30 kom vi iväg. Färden fortsatte över glaciären backe upp och backe ner med små stenar under våra fötter. Efterhand började man se mer och mer snö, med små gröna glaciärsjöar. Det började mer och mer att gå upp för en att man faktiskt går på en glaciär. När vi kom till Shagri där vi egentligen skulle stanna och övernatta var det framdukat för green tea, chapatis, soppa. Och det var redan beslutat att vi skulle fortsätta hela vägen upp baslägret, några bärare hade redan hunnit iväg!

7/7 Broad Peak

7/7 Chogolisa

Så det var bara att glömma att man var trött! Och inte tänka alltför mycket att det var 3½-4 timmar med 300 meters höjdskillnad kvar! Vid 18-tiden kom vi fram, trötta, hungriga och frusna. Träffade där Dr Stefan, Florin, Bob, John, Abbas m fl. Efter kvällens sena middag och massor av information av dem förstod vi att de hade haft det väldigt tufft. De hade haft många problem med D-personen. Tänkte då mer på ekvationen D = PH £ 0 än att vi hade en underbar utsikt över G1 och att Magnus och Johan var en bra bit upp och snart ska göra ett toppförsök.

7/7 K2 och Brad Peak

7/7 Hidden Peak

Tisdag den 8 juli, Birgitta Nilsson G1:s basläger Vaknade halvt "vingabröten" (skånskt uttryck). Sov i Magnus tält och eftersom det stod på glaciären skedde små förändringar hela tiden varför det var som att ligga i en kort berg-och dalbana. Det gick inte heller att få igen dragkedjan på tältet hela vägen ner. Florin berättade att glaciären hade sjunkit 70 cm sedan de kom. Det kan man se då tälten stod liksom upphöjda över marken. Små justeringar och stenuppallringar var de ideligen tvungna att göra. Ja, det är bara att anpassa sig till naturens gång... Solen sken men det var ganska kallt på morgonen. Dunjackan och mössan på.

8/7 G1 basläger 8/7 G1 basläger

Mitt under frukosten uppmärksammades en samling utanför PH:s tält. Upprörda stämmor och viftande armar. Jag uppfattade som att han skulle sticka och så gjorde han också. Nu blev det stort ståhej och massengagemang av såväl oss som klättrarna. Man får aldrig lämna sin grupp plus att han hade alla pengar till att betala bärarna. John ilsknade till rejält. Skrev ett mycket uttrycksfullt brev och skickade med Ibrahim och några bärare som skulle ner till Concordia. "Om du inte återvänder hit kommer vi att anmäla dig.....".

Lagom till kvällsmålet dök han in med ett leende från öra till öra och var så insmickrande...frågade efter John och bad urskuldande oss om ursäkt, så käckt och fint som bara PH kan. Det kändes ganska bra att han fått gå hela vägen till Concordia och tillbaka!!! Dagen ägnade vi åt återhämtning, hårtvättning och utredning av dreadlocks, vykortsskrivning, slö-och slappning samt följetongen på berget. Engelsmännen och Johan och Magnus kom upp till läger 3 och ska under morgondagen göra sitt toppförsök. SMHI säger snö kl 06:00, väderoraklet hos amerikanarna säger sol. Vem får rätt tro?? Florin skulle ta ut oss på lätt glaciärvandring, men då hände det. Martin, en tjeck i den engelska gruppen, blev nerskickad från läger 2 ensam. Skidåkning är hans grej så på så sätt tog han sig ner ganska långt. Sedan uppenbarade sig flera sprickor. En hostande bronkitsjuk John gav sig ut för att möta upp och hjälpa Martin. Då får vi höra en spröd nervös röst på kommunikationsradion - Martin hade fallit ner i en sjö upp till midjan - var uppe igen, men rädd och blöt.

Några av oss vandrade längs moränkanten bland de 16 expeditionerna tills vi såg Gasherbrum 2. Med kikare följde vi sedan Johns och Martins färd mot baslägret. Stämningen bland klättrarna förbättrades inte direkt av denna händelse. Smått undernärda klättrare fick ta del av våran mat. Allt annat än biff eller kyckling currygryta (frystorkat) var som himmelriket. Det tycker även vi andra. Värre frystorkad mat får man leta efter och så är det samma smak varje gång. Stefan fick agera doktor för några av oss. Inget allvarligt som tur är. Abbas, deras LO, var en riktig muntergök. Han tyckte att vi hade piggat upp och föryngrat alla. Han och Bob, amerikanen med den vackra hållningen..., satt och smidde planer om hur Abbas i egenskap av militär skulle smyga till PH:s tält kl 01:00 och arrestera honom för den Pakistanska arméns räkning. Vi andra vred oss av skratt.

9/7 G1 basläger till Concordia, Sara Sjöberg Kanske är det inbillning, men nog tror jag att vissa typiska höghöjdssymptom kan observeras i gruppen. Svullna ögonlock, prinskorvsfingrar, huvudvärk och sömnsvårigheter. Vi har trots allt överskridit vår dos på 300 höjdmeter per dygn de senaste två dagarna. Efter frukost, gruppfotografering och avsked från de expeditionsmedlemmar som fanns i baslägret påbörjades vandringen till Concordia. Gerd fick med sig en kommunikationsradio så att vi skulle kunna följa såväl svenskarnas som engelsmännens toppförsök. En ensam soldat (med de obligatoriska uppblåsbara mussepiggkängorna) med en mycket blyg hund i släptåg slog följe med oss under delar av vägen. Rekordtidig lunch serverades redan 09.30 – de flesta lät sig dock väl smaka av vår medhavda pasta. Radiorapporterna avslöjade att engelsmännen kommit iväg cirka två timmar tidigare än Magnus och Johan.

9/7 Trekkinggruppen lyssnar på Johan Åkerström och Magnus Rydéns radiokommunikation med baslägret 9/7 Trekkinggruppen lämnar G1 basläger

Vädret är precis som de senaste dagarna klart. I riktning mot Askole börjar dock molnen torna upp sig. För ett otränat öga ser de mycket oskyldiga ut men Nabi rynkar bekymrat på pannan och pratar om snö. Nederbörd har också SMHI lovat, men med start redan idag på morgonen.

Ett första glädjebesked från berget avslöjade att Izas bror Rag, David och José nått toppen. Magnus och Johan har fortfarande flera jobbiga timmar framför sig. Vi traskar vidare i olidlig hetta över en olidligt stenig glaciär. Den som hade hoppats på någon slags kompensation för den lägre höjden blev besviken och det var en trött skara som droppade in i lägret i Concordia. Delar av gruppen valde att avvakta uppe på glaciären för att med säkerhet kunna ta del av radiotrafiken på berget. De blev belönade med glädjebesked via Stefan – både Johan och Magnus nådde toppen vid tretiden!

Till allas lycka serverades pommes frittes som tilltugg till middagen. Kaloriförbrukningen är hög och fet och salt mat står högt i kurs. Glädjen över toppframgångarna grusades något när det visade sig att Magnus och Johan inte orkade längre än till C3 och att där inte fanns någon mat. Med tanke på risken för väderförsämringar oroar vi oss alla.

Några tappra roade sig med dans och musik i mässtältet. Vi andra som försökte sova gjorde det till det rytmiska trummandet på plastdunkar.

10/7 Concordia till Ali Camp, Gerd Nyhem

Idag var vädret annorlunda dessvärre. När kommunikationsradion sattes på var beskedet tyvärr att Magnus och Johan satt fast i C3 utan mat och bränsle i snöstorm. Det kändes inte alls kul med det beskedet. Vi packade våra tält och sovsäckar, något som man börjar bli lite less på. I alla fall att få ner sovsäcken i fodralet vilket ej är helt lätt.

Vandringen mot Ali Camp började med sedvanlig stenvandring. För min del blev det flera stopp med koll på läget i C3 och det blev inte bättre för Magnus och Johan för de hade till och med varit borta i två timmar i snöstormen för att leta efter couloiren och de fasta repen. Längre upp på glaciären var det lättare att gå med is och lite sprickor att hoppa över. Efter en lunchpaus var det inte så långt kvar men Nabi fick för sig att vi ej skulle fortsätta på glaciären för att det var för farligt så han valde att vi skulle gå på klippor och stenar istället till allas förtvivlan. Ingen höjdare alls! Väl framme sattes det igång med att bygga stenterasser och givetvis kom alla käcka bärare och hjälpte oss. Otrolig service!

Vädret visade sig inte från sin bästa sida utan det var regn och blåst med vissa uppehåll ibland. Vi beslutade att invänta bättre väder och stanna över natten och gå natten efter över passet. På kvällen blev det stor dramatik för John, Bob och Florin kom sent när det redan blivit mörkt och det blev kritiskt att hitta in bland krevasserna. Efter allas insatser med pannlampor och fix med mat och godis slutade dramat bra. På slutet var det Phil som var borta men han kom också helskinnad tillbaka som tur var. Till natten slutade också regnet men molnen hängde lågt över tälten.

10/7 Ali Camp

10/7 Ali Camp

11/7 Ali Camp till Gondogoro basläger, Lotta Söderström

Vaknade upp halv sex och himlen var helt blå, vädret hade vänt. Nu skulle vi väl komma över passet! Efter frukost klockan 8 bestämde vi oss för att gå upp till början av passet. Det blev en dryg timmes vandring på sten och snö. Lägret vi gick till låg mitt över glaciären från passet sett.

Det första som Phil fick ur sig då vi kom fram var "det där passet ser för svårt ut, jag är väldigt tveksam till att vi kan gå över, det är mycket möjligt att vi får gå tillbaka till Askole." Det var det sista vi ville gör just nu. De lite mer erfarna klättrarna som var på väg hem från G1-basläger sade att det inte skulle bli några problem. John Morgan är en roadracingförare som till vardags utbildar elitsoldater i England, enligt Phil skulle Phil och John kontrollera om vi skulle klara av passet. Phil är en stor fjant.

11/7 Gongoro basläger, vy mot passet

Framåt kvällen kom Phil tillbaka och sade att vi ska nog försöka gå över passet i alla fall. Troligtvis kulle vi ändå få gå tillbaka till Askole. Efter genomgång av utrustning; stegjärn, sele och dylikt och en lätt middag gick vi alla och lade oss i mässtältet.

Efter en timmes tumult om vi skulle sova på tvären eller bredden blev det något lugnare. vi skulle sova till ca 23.

Vi åt en snabb frukost bestående av te, varm choklad, fruktsoppa och mysli. Vi satte på oss utrustningen och gjorde oss klara för avfärd.

Till vecka 4...

Tillbaka till Trekkinggruppens startsida