Det visade sig vara en hel den andra expeditioner i området. Var det speciellt många just i år ? MR: De pakistanska myndigheterna införde för några år sedan regler som skulle begränsa antalet expeditioner till området. Regeln ska begränsa antalet expeditioner så att de inte blir en slags "folkvandring" med alldeles för mycket folk. Samtidigt som man införde denna regel höjdes avgifterna. Men, i år firades ett slags jubileum och därför gav man ut fler tillstånd. Efter vi hade gjort klart med David och allting var ordnat, kom det ett nytt fax där det stod att myndigheterna skulle ge ut fler tillstånd - "Vill ni ha ett tillstånd?" Det verkar ganska sunt att fördela vissa resurser mellan olika expeditioner - just bärarna och maten är väl kanske inte själva "problemet" eller utmaningen ? MR: Jag har har haft hand om bärarna en gång tidigare och det är bara en jädrans massa jobb. Om du inte känner bärarna är det stor risk för att du får "fel" folk. Det är ganska vanligt att man slår ihop expeditioner och delar på vissa bördor och resurser. David har varit i område tidigare och känner till en del folk i området, vilket är en stor fördel. Ni hade med er en hel del utrustning…. använde ni "vanliga" tält ?
Hur bra håller kroppen värmen i tälten? JÅ: Vi använde oss av sovsäckar som höll en komforttempeatur på ca 26-28 grader och var klassade ned till ungefär -32. Även sovsäckarna var tillverkade av Gore-Tex. Tälten i sig hade inte så stor isolerande förmåga men måste skydda mot vinden och inte ge för mycket kondens. Vilken utrustning är viktigast för själva klättringen ? JÅ: Under vandringen fram till baslägret använde vi traditionell vandringsutrustning - ungefär samma som används i de svenska fjällen: ryggsäckar, sovsäckar matkärl osv. När vi senare kom upp högre än själva baslägret använde vi oss av isyxor, stegar, klätterselar, rep osv.. Vi hade med oss 6 stycken 50 meters klätterrep och vi hade ungefär 500 meter fasta rep. Kan ni ge exempel på vad ni, medicinskt sett, hade garderat er för? SB: Vi hade garderat oss för allt som går att gardera sig för... Vi hade allt från gips, operationsutrustning, syrgas och gammobag, alltså en uppblåsbar tryckkammare som vi också senare använde på Florin. Vi hade såromläggningar, dropp, intravenöst, antibiotika, behandling för blodförgiftning, urinvägsinfektioner. Ja, vi hade allt utom mot förstoppning.... vi hade inget laxermedel med oss. Hur visste ni vilken medicinsk utrustning ni skulle ha med er ? SB: Jag läste på och förbättrade mina kunskaper i höghöjdsmedicin. Jag åkte upp till Håkan Bjärneld i Mora, en läkare som b.la var med de två svenska expeditionerna, Everest -91 och K2 -93. Jag satt en dag med honom och han berättade om sina erfarenheter. Jag hade även flera telefonsamtal med honom för att kunna tillgodogöra mig så mycket som möjligt av hans erfarenheter. -91 års Everestexpedition byggde på erfarenheter av -87 års expedition och K2 byggdes på -91:års expedition. Sedan gällde det att skaffa fram alla mediciner - vi var medicinskt väldigt välutrustade jämfört med de andra expeditionerna. Vi gick efter de medicinlistor de hade på K2, modifierade dem lite och skickade ut brev till 35 läkemedelsföretag. Det var ett jäkla jobb att skaffa fram all utrustning.... |
|||
|
Webdesign och
internetteknik - Teknikhuset i Umeå |
Andra expeditioner,
utrustning 
2.1 Planering
