Hur kändes det att komma ned till C2 ? MR: Några meter från C2 mötte José oss med pannlampa för att vi skulle få en rikting att följa. Det var bäckmörkt och det blåste. Vi såg inte speciellt långt, trots att vi hade pannlampor. Det är svårt att säga hur länge vi hade hållit på eftersom jag inte vet när vi startade. Vi kom fram strax efter 22 och jag skulle tippa att vi startade ungefär 17.00. Vi övernattade i C2 och fick en Mars att dela på och KALLT vatten [skratt]. Man undrade ibland hur det stod till??. Okej, engelsmännen var själva lite dåliga, men att bjuda på kallt vatten...!? En klunk och du börjar frysa direkt! Det ska helst vara varmt dryck så det kanske inte var så jävla lyckat kanske…[skratt] I C2 hade vi kontakt med Stefan för Johan hade upptäckt att han hade fått frostskador på fingrarna och det var dags att börja medicinera. Det var inget jätteallvarligt men det gäller att förebygga i tid eftersom det var trots allt var frostskador som kunde bli mycket värre. Vi övernattade på C2 och på morgonen packade vi ihop allting och började gå ner. På vägen ner dumpade David, José och Rene två stora svarta säckar med sopor rakt ned i en spricka! Så får man inte göra. För det första gör man bara inte så och för det andra så är det olagligt, det finns faktiskt regler även i Pakistan, men det brydde engelsmännen sig inte om. Vad kan ni berätta om vägen ner från C2 till baslägret ? JÅ: Från C2 ner till baslägret var det inte mer än "bara" jobbigt". Vi kunde ha haft värre snöförhållanden och det kunde ha tagit betydligt längre tid än det gjorde. MR: Sedan kom vi ned till C1 där vi monterade ned det lägret. Engelsmännen fortsatte men vi stannade kvar för att käka. Dels för att vi ville inte gå med dem och dels för att vi var trötta och ville ha mat. Ofta kom det fram att vi svenskar prioriterade mat och vätska framför för att bara gå på. När vi hade ätit fortsatte vi ner mot Half Camp och snart kom vi fram till toppen av isfallet. När vi gått ungefär hälften började vi ha täta kontakter med Stefan och de andra i baslägret. Vi sa till dem att om de mötte oss vid moränkanten fick de gärna ha med sig juice, kaffe och varm juice då (kall dryck...suck..) [skratt]. Vi såg att det började skymma. Vi hörde från basecamp att det var ett väldigt liv. Det var mycket hurra, gapa och skrik - vi förstod att det var något slags party. Stefan snackade om att iranierna hade haft en stor fest nästan hela dagen. Iranierna hade satt sina första människor på en 8 000 meters topp, G2. Vi dröjde oss lite kvar och lät mörkret komma - det var ganska häftigt att se eldarna, det var 13 stycken , som kockarna tänt upp. De hade gjort gropar i glaciären, placerat stenar i groparna och tänt eldar ovanpå. När vi gick ned mot baslägret tyckte Johan att de ropade -"Magnus!, Magnus!". - "-Ähh, det gör dom inte.", sa jag. -"Joo!", sa Johan, -"Det gör dom visst det". Men det visade sig att dom hade ett liknande ord som betyder "Gud är stor", eller något liknande. [skratt]. Det var ju inte för oss dom hade tänt eldarna, men det var häftigt... Vi fotograferade och gjorde oss ingen brådska. Sen visade det sig att det var Aga Khans födelsedag och det var han som firades. Så det var en stor högtid och iranierna firade att de varit på toppen. Det var många grejer på en gång där nere i baslägret, även Allah vad med på något vis. Det var full "hallebalou".
|
||||||
|
Webdesign och
internetteknik - Teknikhuset i Umeå |
C2
till baslägret 
8.1 C3 - oväder
