Hur
kändes det att komma fram till baslägret ?
| JÅ: Det första vi gjorde
var att leta upp en bra plats att slå upp
tälten på. Det var jätteskönt att få komma
fram, att packa upp och att äntligen kunna se
berget. Det var krävande terräng och det var
jobbigt att hela tiden titta ned för att se vart
man gick, så att man inte snubblade. MR: Det var skönt
att äntligen vara framme. Vi försökte hitta en
bra tältplats uppe på moränryggen och vi
släpade stenar för att bygga en
"plattform" för tälten. John, Martin,
David, René och José placerade sina tält uppe
på moränryggen, strax ovanför vårt
mässtält, kan man säga. Vi andra rymdes inte
där uppe och därför fick vi lägga våra tält
lite nedanför, där det var lite blötare.
|
Ankomst basläger
Foto: Johan Åkerström
13/6: Expeditionen
framme vid baslägret! 5150 m.ö.h
14/6: Fortsatt fixande med
baslägret
|
| Jag
och Johan sysslade väldigt mycket med att
försöka leda om en bäck. Under de flesta dagar
ägnades ett par timmar till vattenarbete - att
leda om vattnet. Vattnet ville "rinna
in" i våra tält. Efterhand sjönk
glaciären och våra tält stod på
"pedistaler" på glaciären. Lite då och då hälsade
medlemmar från andra expeditioner på oss och
presenterade sig. Bland de första vi lärde
känna var den amerikanska expeditionen - ett
mycket trevligt gäng som skulle upp på
Gasherbrum 2 (G2).
|
Upprättande av Base
Camp
Foto: Johan Åkerström |
Senare dök en japansk
expedition upp i baslägret och de placerade sina tält
strax nedanför våra. Japanarna hade ett ganska
"rörigt" läger som mer eller mindre såg ut
som en kåkstad. Japanarnas LO, den ganska välkända
Major Wallie, hade en egen kock med sig. Wallie vet hur
man överlever en expedition - han har varit med många
expeditioner och är en av dem som återkommer varje år.
Han hade med sig 6 bärare som bar mat till honom - mat
som senare tillagades av hans egna kock!
Wallies
"privata" kock visade sig vara Shuker Ullah
Baig, vi kallade honom "påsen", som var kock i
min expedition 1990. Efter någon dag i baslägret kom
Baig upp till vårt läger - han kände igen mig och jag
kände igen honom. Vi snackade gamla minnen och hade
trevligt och det var han som senare försåg mig med mat
[skratt].
Major Wallie var också en
väldigt trevlig figur och var den som stod högst i kurs
bland alla LO:ar. Han var nämligen major och hade själv
varit med i expeditioner som klättrare. Jag tror de
allra flesta hade en väldigt respekt för honom.
Vad kan ni berätta om
platsen för baslägret ?
| JÅ:
Baslägret låg vid foten av berget, på
själva mittmoränen av glaciären. Mittmoränen
är en stenslätt som bildas när sten pressas
upp i glacerären. Orsaken till att vi placerad
baslägret just där var att det är ett område
som är nästan helt lavinsäkert - det går
sällan laviner så långt in på själva
glaciären. När
vi kom fram till baslägret fanns en amerikansk
expedition på plats. De skulle bestiga
Gasherbrum II och hade ankommit en vecka före
oss. De hade byggt upp sitt basläger och höll
på att försöka hitta en väg upp genom
isfallet.
|
Flaggan i topp
Foto: Johan Åkerström |
MR: I baslägret
hade var och en sitt personliga sovtält där personlig
utrustning förvarades. Vi hade ett gemensamt mässtält
där vi åt, umgicks, hade möten och förvarade en hel
del gemensam utrustning. Vi hade dessutom ett kökstält
där kockarna lagade mat.
Strax utanför baslägret
byggde vi en toalett av stenar som vi staplade upp. Vi
hade med oss en handdush som man "pumpar upp"
och vi dushade ute i det fria. Pakistaneserna var ganska
förvånade över att se nakna svenskar dusha ute i det
fria...[skratt]
| Varför
läggs inte baslägret på högre höjd ? JÅ: Man lägger
baslägret så högt man kan men på höjder
över 5 200 m.ö.h kan man inte vila eller
acklimatisera sig och då skulle det inte vara
någon mening att gå ned till baslägret.
Därför är det bättre att lägga baslägret
under 5 200 m.
Hade ni
tillgång till vatten i baslägret ?
JÅ: Nja,
det fanns emellertid alltid smält vatten som
rann uppe på glaciären intill själva
baslägret, men eftersom baslägret låg på en
plats dit vi visste att många andra expeditioner
skulle komma, tog vi vårt vatten från en annan
plats. Detta för att minimera riskerna för att
bli förgiftade av smuts från andra
expeditioner.
|
Magnus Rydén i
BaseCamp
Foto: Johan Åkerström |
Lämnade bärarna
baslägret direkt när ni kom fram ?
JÅ: Ja, bärarana
fick betalt och gick sedan tillbaka. De stannade inte ens
över natten utan gick tillbaka samma dag.
Vad användes
mässtältet till ?
JÅ: Mässtältet
var i huvudsak matplats men också förråd för tex
skidor och andra skrymmande utrustning. Vi delade
mässtältet med engelsmännen.
Ni hade ett särskilt
tält för matlagning ?
JÅ: Ja, det var
ett litet större tält av traditionell modell med
fotogenkök. Vi hade en kock och en kökspojke, båda
pakistaneser, som även fungerade som bärare. De
lyckades inte producera särskilt bra eller god mat men
de lagade i alla fall maten åt oss.
Det ankomm en hel del
andra expeditioner till området för baslägret ?
| JÅ:
Ja, det var väldigt trevligt med de
omkringliggande expeditionerna. Det knöts många
nya kontakter och vi lärde känna många nya
människor. Det dröjde inte särskilt länge
förrän vi hade etablerat vår
satellitkommunikation och kunde ta emot
väderleksprognoser med mycket hög precision. En
hemlighet som inte var så långvarig... vi blev
tämligen populära [skratt]. |
Vy från Johans tält
i Base Camp
Foto: Johan Åkerström |
En kväll
hade LO:na från de olika expeditionerna fest i ett
granntält, jag tror att de var 6 eller 7 stycken. Det
var rätt störande, speciellt när de spelade pakistansk
musik på högsta volym… det var inte direkt lätt
att sova.
MR: Baslägret är
egentligen utgångspunkt för alla Gasherbrum-toppar.
Fortsättning...
|
Framme
i baslägret 
4.1 Vandringen börjar