Hur har ni förberett er rent fysiskt?
MR: Fysisk har jag och Johan haft lite hjälp från Ulf Haak på Sport- och Testkliniken. Han har lärt oss "pulsbaserad träning", dvs att träna efter sin puls och lära känna musklernas mjölksyretröskel. Att lära sig vilken nivå pulsen kan gå till upp till utan att kroppen samlar på sig mjölksyra, känna när kroppen börjar lagra mjölksyra. När du vet den nivån kan du ligga på en rätt hög puls under en tid. Sport- och Testklinken har hjälpt oss mäta upp den nivån, i mitt fall en puls på 188, som vi kan ligga på. Går jag under en kort period över den nivån, måste jag gå ner långt under den nivån under en lägre period för att kunna återhämta mig. De här testresultaten har givit mig en kurva som jag kan använda för att träna effektivt. Om jag tex ska springa i 2 timmar bör jag ligga på ett visst intervall i puls för att orka. Vi har skaffat pulsmätare som sitter i ett armband som hjälper oss att hålla koll på pulsen. Jag har tränat en hel del efter den metoden. Jag har försökt träna uthållighet och tränat i pass om 2 timmar, effektiv tid. Sedan kan kanske vissa näringsfysiologer eller fysiologer tycka att den typen av träning tär på kroppen väldigt mycket. Men det är där den psykologiska träningen kommer fram - träningsmetoden är tung och man tvingas bita ihop och lära sig uthållighet. Har jag bestämmt mig för att springa 15 km och sedan cykla hem - ja, då kan jag inte ta bussen hem, även om det känns fruktansvärt tungt. Det skulle vara att "förlora". SB: Jag tränade, inte mycket, men regelbundet från och med januari för att få upp fysiken. Jag var även ute några helger med Magnus, Florin och Johan och vandrade i fjällen - jag har aldrig tidigare fjällvandrat... Vi var även ute och klättrade på några klippor för att jag skulle få veta hur klättring går till. Genomgick ni någon form av psykologiskt träning ? JÅ: Det vi gjorde var att vi utsatte oss för olika situationer tillsammans. T.ex. som när vi åkte upp till fjället i dåliga väder och inte gjorde något annat än låg i tält tätt inpå varandra och ute gjorde olika aktiviteter. Vi hade "fint vinterväder" - det blåste 25 m/s och det var inte en kotte på fjället. Vi låg dessutom en bit ut på kalfjället så att det skulle blåsa riktigt illa [skratt]… Hade ni under era förberedelser "samkört" er och försökt reda ut eventuella menigsskiljaktigheter, olika uppfattningar osv ? MR: Jag tror att vi har varit lite dåliga på just det. Vi kanske förutsatte att alla hade allting klart för sig och visste vilken "historia" man ger sig in i. Jag tror att vi skulle ha haft mer diskussioner om detta om vi hade haft mer tid. Florin, jag och Johan hade en kväll en diskussion med Stefan om "Var går gränsen?" och "När ska man stoppa någon ?. Stefan har intervjuat en läkare som varit med i andra expeditioner, bland annat till K2, där en kille omkom, och vi diskuterade mycket omkring detta. Vi diskuterade även om andra expeditioner där personer omkommit. Problemet är att du kanske inte själv märker att du är dålig vilket jag tycker att vi fick se exempel på i vår expedition. Höjden gör att man tänker annorlunda och kommer med mindre genomtänkta idéer, än i normala fall - utan att man själv tycker det. När ska de andra i expeditionen aktivt "ta ner personen på jorden" ? Kanske tom fysiskt "stoppa" personen från att gå upp ? Detta var frågor vi diskuterade. |
||||
|
Webdesign och
internetteknik - Teknikhuset i Umeå |
Träning
1.1 Idén växer fram...
