Hur är det med erfarenheterna av höghöjdsklättring ?

JÅ: Vi hade inte klättrat på hög höjd tillsammans förut, men Magnus och jag har tidigare klättrat på hög höjd med andra personer. Det gäller att lära känna varandra på låg höjd och där försöka göra samma saker som man gör på hög höjd. Magnus och jag har klättrat på berg som nått strax över 7 000 meter i norra delen av Himalaya, så skillnaden var knappt 1000 höjdmeter.

Vilka risker, generellt, är förknippade med att bestiga ett berg typ Hidden Peak ?

JÅ: Det finns flera risker som är kopplade till den höga höjden - att man inte ska klara av att acklimatisera sig. Om man klarar att acklimatisera sig finns det andra faktorer som kommer krypande: t.ex. lungödem . Lungödem drabbar alla på hög höjd det är bara frågan om hur fort och hur kraftigt. Det orsakas av att kroppens inre tryck påverkas. Varje cell i kroppen har vätska i sig och därmed också ett eget tryck . Vid hög höjd är trycket utanför väldigt lågt och det gör att vätskan i cellerna pressats ut. Pressas vätskan ut i lungorna förstår alla vad som händer - man drunknar i sin egen kroppsvätska. Först samlas vätskan i bronkerna, vilket gör att syreupptagningsförmågan minskar. Det medför att man inte orkar med så mycket och kanske inte klarar av att ta sig ned från berget och ödemet kan utvecklas till att bli livshotande.

Eftersom kroppen tillverkar mer blodkroppar blir blodet tjockare, vilket i sin tur gör att cirkulationen i fingrar och tår blir dålig. Förfrysningsskador orsakas sällan av kyla utan av en kombination av kyla och dålig blodcirkulation. Ju längre man befinner sig på hög höjd desto större blir risken att man drabbas av förfrysning - även om man befinner sig på ett varmt ställe.

Vad är orsaken till att de flesta olyckorna sker på nedvägen ?

JÅ: Anstränger man sig mycket på hög höjd får man lättare höghöjdsproblem och höghöjdssjuka. Hjärn- och lungödem tillhör de farligaste åkommorna man kan drabbas av. Dygnen innan man börjar toppförsöket har man inte kunnat vila speciellt mycket. Det går mycket tid till att smälta vatten och till andra aktiviteter. När man klättrar upp har man vanligtvis varit igång väldigt länge, kanske ett helt dygn, innan man når toppen. Därför är man väldigt trött och riskerna ökar.

Går det inte bara att stanna, slå upp ett läger och sedan vila eller sova en stund `?

JÅ: Ovanför baslägret kan kroppen inte återhämta sig på ett bra sätt. Över baslägret avklingar långsamt livsfunktionerna i kroppen vilket gör att om man ligger och sover blir man inte piggare utan på sin höjd bara lite mindre trött.

Hur viktigt är det med vädret?

JÅ: Det är oerhört viktigt. Mycket av tiden ägnas åt att bära upp saker, klättra, slå upp läger, reka vägar och säkra svåra positioner. Under lång tid är man exponerad för hög höjd, även om antalet dagar kring själva toppförsöket inte är så många, och risken är stor att man förr eller senare hamnar i dåligt väder. Om man drabbas av dåligt väder kan det vara svårt att ta sig fram och man kan bli sittande på samma plats en under längre tid, vilket är mycket farligt. Risken att drabbas av laviner ökar.

Var det just höghöjdssjukan som du som läkare var mest orolig för ?

SB: Nja, alla dom där sjukdomarna hänger ihop med varandra. Det jag var mest orolig för var att folk skulle sätta igång att få lung- och hjärnödem. Det är förmodligen det farligaste som kan hända. Men vi hade tur med det. Annars var det en hel del luftvägsinfektioner, lunginflammationer och bronkiter. Det var också rätt mycket diarré men det var inte många som sökte upp mig för det. Det var även mycket såromläggningar, mycket infekterade sår. Det vi hade med oss för lite av och det som som tog slut av medicinutrustningen, var alsolsprit och omläggningsset för infekterade sår...

Kan du beskriva kortfattad på vad det är som händer med kroppen på hög höjd?

SB: De höghöjdssjukdomar som de flesta är rädda för, bygger på syrebrist. Först stiger andning och pulsfrekvensen och blodvolymen minskar. Sedan börjar kroppen producera röda blodkroppar för att öka syresättningen och då ökar risken för proppar. Sedan stiger trycket i lungkretsloppet vilket ökar risken för lung- och hjärnödem. Så småningom sjunker pulsen för att bli normal igen.

Törstfunktionen fungerar inte heller så bra på hög höjd. Eftersom man hyperventilerar så förlorar man väldigt mycket vätska genom lungorna. Man måste dricka väldigt mycket vätska. På 5 200 meters höjd, dvs där baslägret ligger, måste man dricka 4-5 liter om dagen. Och på de riktigt höga höjderna måste man dricka 6-8 liter. Man kan alltså vara gravt intorkad utan att vara törstig, vilket är en "fälla". Det var en av sakerna som bl.a. hände Florin. Det är väldigt viktigt att hålla koll på sin urinproduktion. Börjar man bli intorkad så kissar man inte. Man måste se till att man kissar åtminstone 1 - 1 1/2 liter om dagen. Gör man inte det är man i farozonen. Det som händer med intorkningen är att man bara plötsligt kan gå ned sig eftersom man inte får den här vanliga törstvarningen. När man väl känner sig törstig är man redan ordentligt intorkat. Man måste hela tiden dricka mer än vad man egentligen vill - det är en regel!

Det var en grej som vi inte hade med oss men som de hade på K2 och Mount Everest. Det var utrustning för att mäta blodets tjocklek. Med den kan man ta blodprov och göra det med en viss regelbundenhet och märka om någon håller på att bli intorkad. Men för att använda den måste man ha en liten batteridriven centrifug. Johan och jag rev ned himmel och jord för att få tag på en sådan. Vi hade kontakt med alla centrifugtillverkare som överhuvudtaget finns och det verkar som om det inte tillverkas sådana batteridrivna centrifuger längre. Håkan Bjärneld hade för ett par år sedan lånat ut sin centrifug till en norsk Mount Everest expedition, men inte fått tillbaka den. Vi försökte jaga de två norska läkarna som hade lånat den, men vi hann inte få tag i dem.

Vad är de fysiska förutsättningarna att klättra på 8 000 meter?

SB: Ja, det är ju så att på 8 000 meter kan man bara vistas en kort period. Det som händer och varför man dör där uppe är att andningsmuskulaturen uttröttas. Man andas så mycket att man till slut orkar inte andas. Man kvävs helt enkelt.

Hur påverkas prestationsförmågan på extremt hög höjd ?

SB: Det finns nästan ingen prestationsförmåga överhuvud taget. Man får ta ett steg i taget. Det är 10 % kvar av syret där uppe vilket innebär att från 7 000 meter och uppåt är allt hårt arbete i princip omöjligt. Det kan man bara kompensera genom att se till att man är acklimatiserad. Det gör man genom att vistas på hög höjd under längre och längre tid. Man går upp på hög höjd, kanske äter och sen går man ned igen. Under de första veckorna håller man på med detta. För att välja kroppen klättrar man högre och högre och vistas på hög höjd allt längre.

Kan du göra någon jämförelse med arbete på havsnivå?

SB: Man brukar säga att varje kilo man bär på väger 20 kilo där uppe. Klättrarna jagar gram när det gäller vikt. För att spara vikt sågar de av sina tandborstar osv. Om man kan "tjäna" ett hekto på att välja en speciell dunjacka, gör man det. Detta gjorde att de dunjackorna som vi använde, de varmaste som överhuvudtaget tillverkas, var vansinnigt dyra - de kostade uppåt 8 000 spänn styck!

Fortsättning...

Senaste nytt Loggbok Väderprognos Kartor Beskrivning Genomförande
Deltagare Trekkinggrupp Himalaya Pakistan Hidden Peak Galleri Berättelse
Utrustning Sponsorer Länkar Pressklipp Övrigt Kontakta oss HEM

Webdesign och internetteknik - Teknikhuset i Umeå
© Copyright 1997 Svenska Hidden Peak Expeditionen 1997
Alla rättigheter reserverade